| |
Nyårsveckan |
|
| |
Snö, forsens brus och flammande marschaller
välkomnade oss till bordets fröjder på Snöå
i Dalarna. |
|
| |
Så många nya ansikten! Och så
unga! I sopran, alt, tenor och bas. |
|
| |
Strax börjar kvällens övning. Brahms,
Gibbons, Schütz m.fl. delas ut och fyr- eller sexstämmig
klingar sången. Med en gång! Ty här finns vältränade
körsångare. |
|
| |
Denna behagliga känsla förflyktigas
snart av dirigenten Richard Cooke. |
|
| |
- Arrow up!
- And now in tune!
- Basses, sing like men!
- I don’t want that abattoir sound!
|
|
| |
Det sista är jag nog ensam att förstå.
En verbal kvarleva från Richards tid som ledare för franska
radions symfoniska kör. Här behövdes tydligen kraftfulla
uttryck – jag vill inte ha detta slakthusljud! |
|
| |
Så fortsätter övningarna, fem
timmar varje dag och allt kärare blir oss de gamla mästarna,
men också de nya, som Richard letat fram, från vår
egen tid. |
|
| |
Richard Pearce är vår ackompanjatör.
Eller kanske ledare och inspiratör. Så vackert han spelar.
Man skulle kunna sitta alldeles tyst och bara njuta. |
|
| |
Nog har London sänt oss sina yppersta förmågor! |
|
| |
Men de korta vinterdagarna rymmer mer. Skogspromenader
och enskilda övningar för soaréerna! Då skäggiga
gubbar sjunger Gluntar och ungdomarna sjunger sena tiders pop så
även gamla stötar kan ryckas med. |
|
| |
De långa vinternätterna rymmer ändå
mer. Nyårs-supé med 4- och 6-stämmiga snapsvisor
på många språk och sång av helt tillfälliga
ensembler, följd av meditation och fyrverkeri. |
|
| |
Uppsluppen avskedsfest efter veckans avslutande
konsert. Konserten, veckans mål och stora glädje! Då
sånger som vi övat i timmar bara varar någon minut.
Men vilken minut! Varför, undrar jag, är underbart så
kort? |
|
| |
|
|
| |
Leo Hassler |
|
| |
|
|
